AnnaMariaHenriksson

Måndagen började bra. Allt flöt på som vanligt på jobbet, fick sluta tidigare å allt för att de va så lite barn.
Mötte Markus inne i birsta för att veckahandla som vanligt. Kom hem och lagade lite mat som vi åt upp ute på balkongen. Då ringer pappa. Han säger att farmor ligger på sjukhuset för dom tror att hon har fått en stroke.
Hon hade vaknat på morgonen å varit sne i ansiktet och hade väldigt problem med att spotta ut när hon borstade tänderna. Så dom åkte in till sjukhuset där hon blev kvar för en massa prover osv. Hon mådde bra och hade inte ont eller något sådant så det kändes ju bra, men hon skulle bli kvar över natten iaf.

För att inte gå runt å tänka på farmor hela kvällen så for jag och Markus och spelade minigolf i skönsberg. Som vanligt förlorade jag och fick bjuda på glass.

Vi kommer hem, går ut med Tuffs och gör oss klara för att gå å lägga oss. Jag skulle ju upp å jobba dagen efter.
Halv 11 ringer pappa igen! Vi har lite problem med mottagningen så jag går ut till vardagsrummet och då hör vi varandra bättre. Det är jobbigt nu klämmer han ur sig med gråten i halsen. Jonnys hjärta har stannat och vi är på väg in till akuten allihopa. Jag fattar nog inte riktigt på ängång vad som har hänt men jag får fram att vi oxå kommer in! 
Jag går in till Markus som ligger i sovrummet och hukar ihop mig för att ta ett djup andetag och berättar det pappa just sagt till mig. - Då bryter jag ihop och börjar gråta. VI slänger på oss kläderna och springer ner till bilen och far in mot sjukhuset.
Det har aldrig tagit sån lång tid att åka till stan kan jag tala om!! 
När vi kommer in och parkerar så kommer det en ambulans som kör som själva f*n. I den ligger Jonny.
Att i det läget inte veta om han levde eller inte var det absolut värsta jag någonstin har varit med om.
- Vi möter mamma på väg upp till ambulansintaget och hon säger "han kommer nog inte klara det här"  och börjar gråta. 
Vi går upp till ambulansen och där står moster, Patrik, pappa, Fredde och Magnus redan. Vi kramar om varandra och samtidigt så rullar dom ut Jonny därifrån. Mamma ropar han han ska kämpa på och att vi alla är där. DÅ hostar han till och försöker svara låter det som. GUUD vilken lättnad - HAN LEVER!! 
Han försvinner in med moster och Patrik efter sig. Vi blir visade till ett väntrum coh där sitter vi och väntar och väntar. Till slut kommer en syster och berättar att han lever men att det är kritiskt.. Efter det väntar vi drygt en timme till innan vi får veta något mer. Då är han iaf vaken och pratar med dom där inne och att läget är stabilt!

Nu, nästan en vecka senare så är han kvar där inne. Han mår bättre, men har väldigt ont i kroppen efter all hjärtmassage osv. 3 gånger stannade hjärtat på han allt som allt.
Jag hoppas att vi kan åka in och hälsa på honom i veckan. Vi har velat vänta för han har varit så uppe i varv tydligen. Vi vill ju inte att hjärtat ska stanna nå mer på han så vi väntar hellre :) Men nån utav oss har pratat i telefon med han nästan dagligen så det känns skönt.

- Jag kan inte tänka mig ett liv utan Jonny Puma. Han skrämde oss ordentligen må jag säga. Tur att de slutade som de gjorde iaf och nu blir han piggare och piggare för varje dag som går :)

(5 dagar kvar tills vi flyttar :D )